DAN WOLGERS
Hot Set
23 februari - 18 mars 2023
Ett klargörande
Tiden när jag gick i lekskolan och de första skolåren tog min mamma med mig ibland till det då nyöppnade Moderna museet. Atmosfären där inne gjorde djupt intryck på mig. Exercishallen och jag blev som hemliga syskon eller åtminstone blev besökarna mina hemliga syskon och konstnärerna blev mina hemliga föräldrar. Eftersom hallen var allas, det begrep jag, var konsten också min. Kommen som jag är ur en orolig familj gömde jag de där tidiga museibesöken inom mig och på så vis lämnade jag egentligen aldrig Exercishallen och det kom att forma mitt liv.
I de tidiga tjugoåren fördes jag tillbaka till konsten av en slump. Min snickerilärare sa till mig att gå på Mejan istället för att snickra hos honom och polletten föll ner och jag sökte dit och kom in, för drygt fyrtio år sedan. På den tiden var konsthögskolor fortfarande levande och öppna fristäder och inte döda slutna utbildningsanstalter som nu. Så jag kände mig lika hemma på skolan som jag hade gjort i Exercishallen, som jag nu dessutom såg genom mitt ateljéfönster på skolan. Snart kom jag att extraknäcka på museet som alltiallo och som assistent åt gästande konstnärer och jag ställde ut på stan och på andra håll och året efter att jag hade gått ut vikarierade jag som professor på skolan; min hemliga familj var inte längre hemlig.
På den vägen fick jag tillbaka barndomens hemtrevliga trygghet i konsten igen, men nu i kretsarna kring Duchamp, Fluxus och konceptkonsten. Konstens natur (som jag kom ihåg den sedan jag var barn) ger sig tillkänna öppnare där, märkte jag, än när den förkläds i granna målningar, skulpturer och manér.
Jag kom därför att ägna mig åt att så gott jag kunde förstöra konsten, för att den för mig ska leva på nytt, så att jag får möta den igen, och igen. På det viset kan jag uttrycka konsten genom mig själv, istället för att uttrycka mig själv genom konsten.
Jag satt en gång helt lugnt på golvet i Exercishallen och genomfors av surret från besökare och från konsten. Men mitt konstnärskap blev sedan en blodig och dryg hantering.
-Dan Wolgers
