UNGA KONSTNÄRER

20 MAJ - 20 JUNI 2024

EMMA KHANAFER
ISAK AUSTIN
FILIPPA FRIBERG
HEDDA HULTMAN
ADAM LEXAR
ELLA LINDBLOM
MARTA NADOLLE (PL)
TRAST OLSSON
JESPER THOUR
TOVA TILLIANDER
SANNE LOVÉN ROLÉN
OLLE WITT
KLARA WIKSTRÖM REGAN

Sanne Lovén Rolén

Sanne Lovén Rolén (1996) uppvuxen i Skinnskatteberg i Västmanland, bor och verksam i Stockholm. Lovén Rolén går sitt sista år på masterprogrammet CRAFT! med inriktning textil på Konstfack. Tidigare studerade hon kandidatprogrammet i textil på Konstfack, textil form på Nyckelviksskolan, samt ett år på Birkagårdens folkhögskola där Lovén Rolén fann sin fortsatta väg inom konsten i allmänhet och textil i synnerhet.

Lovén Rolén vill undersöka samt kritisera dagens samhälle genom att sätta nya regler för vad som ses som normalt och inte. Arbetet är oftast storskaligt för att göra ett surrealistiskt avtryck och även tillskriva betraktaren en känsla av att vara liten, att vara ett barn.

I sitt masterarbete utforskar Lovén Rolén hierarkin mellan djur och människa. Utforskandet kretsar kring hur människan som fenomen beter sig, hur hon behandlar djur på ett inhumant sätt och varför tar hon sin existens för given. Vad skulle hända om människan bytte plats med djuren? I sitt arbete använder Lovén Rolén sig av ett symbolspråk bestående av mänskligt kodade objekt. En av symbolerna är kon, som symboliserar djuret, medan Leif GW Persson används som symbol för människan.

För att ”avhumanisera” sig inför sitt arbete har Lovén Rolén organiserat workshops med barn, dessa tillfällen användes som metod för avhumaniseringen. Barn har levt kortare tid som människor och ännu inte lärt sig hur de ska agera, deras idéer har inspirerat slutförandet av Lovén Roléns arbete.

Att arbeta med kontraster (såväl färgmässigt som mer abstrakt) är också tongivande. Dessa kontraster har också kommit att addera mörkare och mer dystopiska inslag i arbetet, som ett sätt att lyfta komplexiteten som det innebär att arbeta kring frågor som berör existens i allmänhet och djurrättigheter i synnerhet.

Verket Pommes är en del av Lovén Roléns masterprojekt, där fokuset är objekt som är mänskligt kodade, som människor använder i vardagen och mer eller mindre tar för givna, som t. ex. en tandborste, en skål med flingor, en snusdosa eller i detta fall pommes frites. 

Verket Nezeril är en fortsättning på masterprojektet där fokuset är objekt som är mänskligt kodade, som människor använder i vardagen och som mer eller mindre tas för givna, som t. ex leverpastej, mjölk, en soffa eller som i detta fall nässpray.

Jesper Thour

Jesper Thour (1993) uppväxt i Växjö, bor och är verksam i Stockholm. Thour tog sin masterexamen i konst på Konstfack i Stockholm (2021) och sedan maj 2022 representeras av Galleri Hedenius, där han samma år hade sin första soloutställning Vi lekte.

Thours konstnärskap kretsar framför allt kring måleri och installation, hans vilja är att betraktare ska kunna gå in i verket, i bilden, och bli en aktör i installationen. Thours verk handlar ofta om tankar kring grupptillhörighet och utanförskap, hur människor fungerar i olika sammanhang och vad människor är villiga att göra för att passa in och varför vill de göra det.

Verket Samarbete - Två kroppar, en kropp, bråkar, slåss, kramas. Slagsmål, ett samarbete mot varandra.

Verket Boxarna – Två boxare, blå boxare skyddar sig mot ett slag i luften från röd boxare.

Verket Båt1 – En båt från ett längre projekt där Thour gör båtar, tåg och andra farkoster av spilldelar från sitt övriga arbete i ateljén.

Adam Lexar

Adam Lexar (1990) är uppvuxen i Bjärred, Skåne, idag bor och är verksam i Stockholm. Lexar har tidigare varit verksam i Malmö, där han var medlem i ateljéföreningen Sulfur och studerade både ett kandidatprogram i socialantropologi och visuellkultur på Lunds universitet. Hösten 2023 flyttade Lexar till Stockholm för att studera det 5-åriga programmet i fri konst på Kungliga Konsthögskolan. Lexars konstnärskap drivs av måleriets möjligheter att gestalta. Det börjar ofta med en teckning eller en färg i processen, för att sedan trigga i gång det som kan ses och det som känns. Det är en inre bild han jagar, ett försök att extrahera och manifestera det till någonting fysiskt. Det kan kännas som ett bortglömt minne som försöker komma upp till ytan, någonting löst och fladdrande som presenterar sig klart och tydligt en dag, för att sedan bli suddigt och utom räckhåll dagen efter. Genom att sammanlänka den inre subjektiva tanken med ett fysiskt medium som måleri, uppstår det oförväntade bilder i gestaltningsprocessen. Att få världar att mötas och reagera på varandra, är det som driver arbetet framåt. För Lexar räcker det inte med att ha bilden inombords, den behöver extraheras, visas och ha möjlighet att interageras med den i en annan form.

Verket Sympathy for the toilet - Finns det något mer sympatiskt än en toalett? Den glittrande porslinsskålen som står och sväljer kiss, skit och allt annat exkrement dagarna i ända. Med lovord om lättnad och sedan med ett knapptryck så är skiten väck! Toaletten är alla vårt privata rum i offentligheten, tid för kroppens behov, en gråt, en spegeltitt. Men rummet är bara vårt tillfälligt, skam och paranoia kommer krypande när idéer om lukt och ljud tar över, står det någon på andra sidan? Idag känner jag för att göra något fult.

Trast Olsson
”Jag har studerat 2 år Basis sen 2 år Grafikskolan. Tog en snabb sväng på en kristenfolkhögskola med konst i fjällmiljö som inriktning. Den låg nära norska gränsen och ledde till en termin på konsthögskolan i Trondheim. Konsthögskola var inget för mig så en termin fick räcka. Efter det så bestämde jag mig för att inte vara så märkvärdig, så jag utbildade mig till nagelbrud i Jakan. Men mitt väsen tynade bort av att fila andra kvinnors naglar, så var vi på ruta ett.

Verket som ställs ut är det första och sista från min korta tid på konsthögskolan. Det är min idé om mitt konstnärskap. Jag älskar det men det var inte idén som var min väg. På ruta ett så hittade jag något så mycket roligare än idéer, glädje. Så det är mitt konstnärskap idag, kul. Jag känner väldig kärlek när jag gör utan att tänka. Då kan det bli vad som, det finns inga gränser och bara det är ju kanon. Jag ser på min konst som fönster till rum fyllda av kärlek.”

Tova Tillander

Tova Tilliander (1998) är född och verksam i Stockholm, tog sin kandidatexamen i konst vid Konstfack (2022).

Tilliander arbetar med måleri som grundar sig i olika typer av offentliga och privata fotografier. Det kan vara filmstillbilder, kändisbilder, pornografiska bilder eller privata bilder lånade ur närståendes gamla fotoalbum. Verken talar ofta om begär, romantisering och nostalgi. 

 Målningen Light of my life, fire of my loins och dess titel bygger på inledningen av Adrian Lynes filmatisering av Lolita, från 1997.

 Hedda Hultman

Hedda Hultman (1994) är uppvuxen i Surahammar och idag verksam i Stockholm. Hultman har en kandidatexamen i fri konst från Umeå Konsthögskola (2019) och masterexamen i konst från Konstfack (2021).

Hultman arbetar med skulptur i olika material, framför allt i trä och är intresserad av relationer mellan levande varelser. I sina verk får ofta flera skulpturer mötas och bilda narrativ.

Verket ett ensamt björkspill är en enskild träskulptur.

 Marta Nadolle

Marta Nadolle (1989) är verksam i Warszawa, Polen, och har studerat konst vid Konstakademin i Gdańsk och Konstakademin i Warszawa. Nadolle har två hedersdiplom som erhölls 2014, ett i måleri och ett i konst i det offentliga rummet. 2023 tilldelades Nadolle det Paszporty Polityki-priset inom området bildkonst. Nadolle arbetar i flera medier som måleri, skulptur, broderi, patchwork och mosaik.

I sitt konstnärskap bearbetar Nadolle dagens stadsbilder som en form av samtida veduta (ita. utsikt: ref. till stadsutsikt/stadslandskap), där vävs den omedelbara urbana verkligheten in med inspirationer hämtade från folkkulturen. Genom att sammanställa dessa till synes disparata element och sedvänjor korsar hon gränsen mellan det centrala och det perifera, mellan det offentliga och det privata. Nadolle är en vedutistisk konstnär som fångar det känslomässiga landskapet i metropolen, vars befolkning inte bara nöjer sig med en brödbit och cirkusar. I stället är deras önskningar fulla av behovet av intimitet och ett känslomässigt lugn.

Verket Walhalla – ”Förra året i maj flög jag med min bror till Stockholm. Från det ögonblick vi gick av bussen var det väldigt kallt, regnigt och blåsigt. För oss polacker var temperaturskillnaden väldigt påtaglig och det var en stor chock. Vi slog på navigeringen och sprang mot båten som var vårt hotell. Plötsligt kom vi fram till Evert Taubes Terrass, vi kände lyckan och skönheten i denna stad, vi ropade Walhalla! som om vi hade dött och befunnit oss i ett vikingaparadis. I den här målningen inspirerades jag av futuristiska bilder av staden - för att visa dynamiken och tempot i vår löpning, vind och regn”.

 Klara Wikström

Klara Wikström (2000) är uppvuxen i Stockholm, Dublin och Kent, och idag verksam i Stockholm. Wikström började sina studier på Gerlesborgsskolan i Stockholm och har idag en kandidatexamen i konst vid Konstfack (2023).

Genom att använda verkliga men otillgängliga eller plastiska platser, som dockor och miniatyrhus, försöker Wikström fördjupa sig i känslor, uppenbarelser, mänskliga relationer, kärlek och interaktioner. Wikström utforskar måleriets svårighet att skapa liv genom döda objekt, som samtidigt används som vesslor för igenkänning och mänsklig likhet. Likt ett skådespel arbetar Wikström med scener i sina verk, varje målning står redo för ridån som ska gå upp, de är stilla mitt i akten. Akterna består av igenkännbara scener som utspelar sig i hemmet, det döda skapar spektakel av hennes minnen, yrvakna tillstånd och drömmar. I det ihåliga som finns i vår tillvaro, där befinner sig yrselns tillstånd och bilderna växter fram med suddiga kanter.

Verket Sprungen ur sprickor är en målning målad utifrån ett dockskåpsmotiv som är förstorat på duken.

Ella Azcárate Lindblom

Ella Azcárate Lindblom (2001) är uppvuxen i Stockholm och har studerat ett år på det allmänna programmet vid Nyckelviksskolan, samt två år måleri på Idun Lovén och nu studerar hon sitt första år på konstprogrammet i konst vid Konstfack.

Azcárate Lindblom arbetar med filmer, filmerna sammanfattar och ger liv åt vad Azcárate Lindblom älskar mest att göra, att bygga små scenografier. Att få fram en vardaglig känsla på några centimeter, skapar ibland en känsla av trolleri, och den känslan i sig är förtrollande. Filmerna börjar alltid med uppbyggnaden av själva rummen, när dessa är klara är det sedan själva ljuset som sätter hela känslan, ljuset anser Azcárate Lindblom vara det viktigaste i filmerna. Idéer kring filmerna, om rum, musik och ljud överflödar och cirkulerar konstant i tankeakten.

Filmen Morgonsol är den första filmen som Azcárate Lindblom gjorde, det lilla rummet i filmen har ett högt sentimentalt värde för henne, det väckte ett helt nytt arbetssätt, att arbeta med film, vilket sedan också föranledde till valet av den nuvarande utbildningsvägen.

 Isak Austin

Isak Austin (2001) uppvuxen i Stockholm och har tidigare studerat två år förberedande skola på Öland, respektive Domen målarskola i Göteborg. Idag studerar Austin sitt första år på kandidatprogrammet i konst på Kunstakademiet i Oslo.

I sitt måleri återvänder Austin ofta till klassiska format och motiv. De är familjära och tydliga vid första anblick men samtidigt frånvarande och tidlösa. En sparsam palett och ofta få detaljer är utmärkande för Austins konstnärskap; det är ett sätt att ytterligare isolera och blottlägga motivet men också att framhäva den inneboende stämningen. 

Verket Hunden är inspirerat av Goyas målning Hunden, målad runt 1820 under konstnärens mörka period. Austin har länge fascinerats över bildens enigmatiska och ambivalenta uttryck, något han själv även strävade efter att uppnå i sin målning. Precis som Goyas hund är hunden i detta verk målad i olja på gips, vilket ger dess speciella yta och textur. 

Olle Witt

Olle Witt (1998) är uppvuxen i Gustavsberg på Värmdö och studerar sitt första år på kandidatprogrammet i konst på Konstfack. Tidigare har Witt studerat filosofi vid Södertörns högskola och konst vid Pernbys målarskola.

Alla målningar är färg på en yta, i sina målningar ser Witt detta som det viktigaste. Det intuitiva får leda så mycket som möjligt, varje målning kan bara hända en gång. Processen är flödande, korta och långa penseldrag på duken med strävan att endast förhålla sig till komposition. När man jobbar på det här sättet uppstår ofta oväntade former och möten, dessa försöker Witt att reproducera.

Verket Böja/Bryta blev till ovanpå en gammal målning. Målningen utarbetades tillsammans med en tanke om hur ljus bryts och böjs av olika ytor och hur även den som skapar är en slags prisma för det som flödar i skapandeprocessen.

Emma Khanafer

Emma Khanafer (1992) är uppvuxen och verksam i Göteborg, sin kandidatexamen i konst tog hon vid Konstfack (2019) och har bakgrund som scenograf och attributmakare. Khanafers arbete består av scenografi, performance och skulptur. De senaste åren har hennes arbete rört sig mellan existentiella och surrealistiska teman som behandlas genom film, performance och scenografi. Verken har ofta influenser av medvetande- och moralfilosofi, men även starka kopplingar till litteratur och manus. Karaktärer och bilder från scenkonst och romaner återspeglas även i hennes skulpturala verk. Khanafer har medverkat i utställningar på bland annat Galleri Thomassen, Göteborgs konsthall och Dramaten.

Sibyllan är inspirerad av boken med samma titel av Pär Lagerkvist. Verket är resultatet av reflektioner kring livets bräcklighet, mänsklig moral, utopiska ambitioner och förgänglighet. Khanafer har arbetat med den här berättelsen länge och på olika sätt. De mentala bilderna från läsningen har smultits samman med hennes egna minnen och filosofisk medvetandeforskning i ett drömlikt narrativ.

Filippa Friberg

Filippa Friberg (1998) är uppvuxen i Stockholm och studerar sitt första år på kandidatprogrammet i konst på Konstfack, innan dess studerade Friberg på Pernbys Målarskola.

Fribergs verk är resultaten av en associativ process, där det ena verket skapar förutsättningar för det andra. Gränserna och symbolvärden utforskas genom måleri och skulptur, konstverken används som byggstenar för att förstärka eller försvaga dessa gränser.  

I Verket Konstruktioner, Inåt har Friberg utforskat egenskaperna i metall och måleri, samt hur materialens betydelser förändras i förhållande till varandra.